idag har jag varit i skolan, sen va ja på stan ensväng, sen va ja och sill och träna enda tills ja blev så jävla irriterad på nå små ungar som va där och pressa som faan, dom bara slarvca och lekte som nå idioter, så ja sa till en av dom, Det tar inte om du ninte gör det långsammare, och du ska inte börja med så jävla mycket tyngd!!!!!!! AH!!

men då åkte vi iaf hem, så åt jag middag, och gick å la mej på sängen.

sen efter en stund så åkte jag till stallet och slkulle rida pralin, Paul Philip. han är en trevlig kuse, men dock inte lika bra som zorron, men men man kan väl inte få allt?

Men jag vet iaf vad jag vill ha, men inte för att jag visar det så mycket, men en dag så!! ;)   

Jag är imponerad! haha, över 200 personen har läst min blogg den här månaden... ganska tufft:) vilka är ni?  hejdå!

gammal, men helt underbar låt...mee love!

Saknar zorron:(

vet inte riktigt vad jag ska säga, ska till stallet ikväll och ha lektioner, men får se om jag orkar rida själv... det är så jävla mycket tankar som bara far genom huvve och man hinner inte fånga dom, det går så jävla fort. det är som ett pussel med typ 10 000 000 bitar som typ 3 st har hamnat på rättplats och dom andra  9999997 bitarna är bara ute och far. hur hittar man tillbaka? hur ska man hitta en så bra kompis igen? det tar emot så jävla mycket, och jag gruvar mej för att alla ska försöka säga med olika ord att det kommer snart någon som du tycker om igen, nån som du kan tävla med...nej! det gör inte det! inte någon som Zorro, han och jag var verkligen ett, kommer aldrig mer hitta nån som han, nån som är känslig halvpigg och har ett jävla humör, han hade en sånn personlighet, vissa dagar kunda man inte hålla på med han men andra så var helt underbar! NEJ säger jag bara.  Hejdå!

Finns det något slut på den enorma tomheten? satte mej vid datorn och de första jag ser är en bild på mej och zorron på skrivbordet, klart som tusan att tårarna börjar rinna igen, har endå varit en ganska okej dag idag, har haft körlektion och bokat in halkbana och dom sista lektionerna, så det blir körkort någon gång i april förhoppningsvis. Sen va ja upp på skolan fram och tillbaka sen så åkte ja och tränade med sillen, ska träna imrnbitti också...

det känns som att det är där jag hämtar mina krafter just nu, allt känns så deprimerande, vill ju kunna se framtiden och inte bara leva i svarta nuet. men det kommer väl antar jag.

Hejsan, livet fortsätter att leva precis som allting annat, det är bara mitt huvud som inte hänger med. Allt jag vill är att tiden bara ska spolas tillbaka, och sen spelas upp igen men att man hoppar över ett kapitel, och att du, zorro, fortfarande skulle vara här med mej! men nu går ju inte det heller. Jag försöker att vrida och vända på hela händelsen i mitt huvud, och tänker att om jag hade gjort något annorlunda, om jag hade ändrat en liten detalj, jag skötte alltid om dig bra och tog hand om dina galliga fula ben, köpte till och med back on track lindor för typ 600 spänn, bara till dej! men det hade tydligen ingen verkan på den senan som tillslut brast i ditt ben, den smärtan du kände då den kan jag bara lossas att jag kan känna, då du knappt kunde gå föratt du hade så ont, och den smärtan jag känner nu kan du inte ens tänka dej att någon kan känna, det gör så ont! så otroligt jävla fucking ont!!! allt jag gör är att tänka på dig, jag kan inte koncentrera mej på något annat . . . behöver dig!

folk som läser det här, kan tänka att : ja men han var ju Bara en häst, livet går vidare! det är sånt som händer!

men jag lovar er alla som tänker så, att om det var din bästa vänn, eller någon som står dej väldigt nära, så skulle ni också tycka att det är grymt jobbigt.

jag ser dej stå i den tomma spiltboxen och titta ut mot alla människor där utanför, och bara önska att någon skulle komma in till dig och ge dig en morot eller bara en klapp på halsen, men det var nästan ingen som brydde sig på slutet, jag ångrar att jag jobbade så mycket att jag knappt hann borsta dig ibland, förlåt för det! men du vet ju att jag fortfarande älskar dig överallt annat. . . Zorro!

nu har det gått en dag sen zorro togs ifrån mej och jag jobbade båda igår och idag, känner att jag igentligen bara skulle behöva vara hemma, och ta igen mej lite, sover dåligt. imorse var jag och red pralinen, efter det åkte jag hem och fika sen åkte jag till kvissle och tränade, och efter det åkte jag hem och gjorde mej klar för att jobba, sen så åkte jag och jobbade och nu sitter jag här.  Men utan min Doris hade det inte funkat.. hon är den som stöttar genom allt hemskt..och alices små valpar:) som föddes den 17, och zorro dog den 18, och den 19 är en låg odrägligt sorglig dag, hur får man tårar att sluta rinna?  vill inte vara med nån igentligen, vill inte prata, vill bara ligga i min säng med täket över huvve...zorro! meningen var ju att du skulle bli min!  näe nu ska jag gå och lägga mej ska jobba imorgon oxå, ska ut och gå då jag slutat... hejdå!

idag åkte vi med zorron till vetrinären, han har varit halt och skadad länge. men för några dagar sen blev det värre, jag vet inte vad jag trodde egentligen någonstans där inne visste jag väl redan att det kanske var sista gången jag såg min vän. Men såklart att man hoppas då han verkligen betyder hur mycket som helst, och det har han gjort ända sen jag red han första gången då han hade varit i stallet i 2 veckor, då han dessutom kasta av mej. DÅ visste jag att det skulle vara han och jag hela livet.. men se så det kan bli, nu står jag ännu en gång ensam kvar här på kalla jorden, önskar med hela mitt hjärta att du fortfarande finns här med mej, för annars vet ja inte hur ja ska klara den här otroligt tuffa perioden som kommer, varenda sekund känns som ett helt jävla år, och varenda minut som en hel livstid. Det här känns ganska drygt, att jag sitter här och tror att nån egentligen bryr sig och som vet hur det känns, visst folk kan gissa och tro! men ingen vet vilken tomhet han lämnade efter sig, vem ska jag nu åka till stallet för? vem ska jag prata med? vem ska jag träna med? vem ska jag tävla med? vem ska jag få älska, och vem ska få mej att känna mej så otroligt älskad? jag kan inte förstå... varje gång vi skulle rida ut du och jag zorro, kommer du ihåg det? att du alltid gnäggade till mej då jag ropade väldigt ljust ditt namn, jag vet att du alltid blev lika glad som mej då jag såg dig, för du kom alltid travande emot mej och trök din mule mot min axel medans jag försökte få fast grimmskaftet på din stora blåa grimma, och argt kallade dig buffelolle, förlåt! det var ditt sätt att visa kärlek och varje gång du nockade mej, nästan så blodet rann i näsan, du ville ju bara ge en puss(eller?) Hur som helst, du hann vara i mitt liv ett år, och det är det bästa året i mitt liv, så mycket som vi har gjort! klätrat i sandtaget, simmat i ljungan, tränat dressyr i massor, tränat en massa konstiga olika hinder(som du inte alls förstod att du skulle över! och inte runt-under-igenom:)) Men allt är kärlek, alla tävlingar som vi gjort bort oss på, men oxå på dom som gått bra, KM 2:a i Dressyr och KM 3:a i hoppning, alla fina dressyr poäng du och jag knåpade  ihop med ditt otroliga temprament, utstrålning och underbara personlighet.

känslan jag hade då jag lämnade dig hos vetrinären, hur ledsen jag var kan jag inte beskriva, då jag såg tåren som kom ut ditt öga så kom jag på mej själv, att varför ska jag gråta för, var istället glad för den tid jag har fått med zorrobäbisen, men jag kunde inte hejda mej, ser inget som helst ljus just nu, ska iväg och springa på rullbandet imrn,och hoppas att det känns bättre då, ska försöka att tänka på nåt annat. men då jag ser din tomma spilta så kommer nog tårarna endå...:( min vänn!

Tack! Kan inte annat än att tacka min allra bästa vänn, och jag hoppas att du har det bättre än mej där uppe! TA hand om Ramona, axa, stelpa, sam och Lady åt mej. Vi syns snart vännen min! ='( 

http://www.youtube.com/watch?v=OWIVi_Oa4as  Zorros låt!<'3

hejsan hoppsan, sitter nu här och har lite tråkigt, ska snart plugga lite med josse:P ligger lite efter känner jag, men men det är som det är..=)

nu orkar jag inte skriva nåt mer, Tack och Hej!:)